Funderingar kring dårskapen.

Vad är det som får en person att lyda och en annan att inte göra detta? Är det bara en fråga om personligheten eller handlar det om tillfället, attityden, eller bara att låta bli och komma undan ansvar och slippa konsekvenserna och ändå respekteras i fortsättningen.....

Hade jag ett "FÖR STORT SAMVETE?

Var jag FÖR SNÄLL?

Var jag FÖR LOJAL?

Men är det inte bra att ha ett samvete att vara snäll och att vara lojal då?

Det var ju därför jag LÖD och försökte göra min plikt i alla avseenden för att kunna sova gott om natten med ro i min själ.

Men varför mådde jag så dåligt då om jag gjorde det som jag skulle som jag lärde mig var rätt?

All denna inre konflikt dag ut och dag in tär verkligen på ett barns sinne och även vidare upp i åldrarna.....

Att hela tiden få känna sig annorlunda och även att hållas utanför en viktig gemenskap och istället utsattas för daglig nedvärdering och hot om våld och att även utsättas för våld där jag egentligen skulle kunna känna mig trygg om allt hade varit normalt.

Men min barndom i "fredliga" hemlandet Sverige i vårt moderna samhälle med alla resurser för ett bra liv i både bostad och utbildning var istället en vardag i känslomässigt kaos som naturligtvis har präglat min person oerhört mycket tyvärr.

Det var faktiskt så här att många vuxna tyckte om mig som barn i min skola t ex men däremot var jag oerhört mobbad av mina jämnåriga och hade dödsångest när jag gick dit.

Hade jag fått välja hade jag bosatt mig på en egen Ö där jag fick vara ifred....Hade gärna levt på vad naturen bjöd bara jag sluppit ONDSKAN.

Men nu är ju livet inte en UTOPI utan en REALITET med det som är och jag var mitt i allt och försökte finna nån form av normal tillvaro i mina funderingar kring dårskapen.

Forts följer....
Mvh: mindinsin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0